Men jag måste nog säga att det är söderöra 2010, jag tror aldrig jag har skattat så mycket.

Det var en kväll när Martin var helt borta, så jag och Emma letade reda på honom. Jag vet inte hur det började, men vi drev och sa att vi skulle dränka oss själva. Jag vet att det låter hemsk, men det var verkligen KUL!
Vi båda hoppade i vattnet med kläderna på och simmade till fly bryggan.

Vi planerade hur vi skulle göra, men kom snabbt fram till att det inte skulle gå.

Och då hände det, hahaha. Jag tänker faktiskt inte ta upp det här. M
Men det är ett minne för livet.

Sen var det självklar inte bara bra saker som hände den veckan, men för det mesta. 
För det var med dom där underbara människorna, min fina simklubb. Och nej, jag är verkligen inget sim freak.

Men jag har så otroligt roligt med alla där.

Och efter det där lägret träffades vi faktiskt ganska ofta, underbart är ordet. Jag saknar det.