jag vill bara säga en sak innan detta inlägg leder till kaos. förlåt. jag hatar de ordet, förlåt.

att det kan vara så svårt och säga. när vi var mindre och gick på lågstadiet var det bara så att fröken skulle ta in de barnen som bråkat i ett rum, man skulle skaka han och säga just det ordet, förlåt. det var då hon tyckte allt var löst, att allt var bra igen. Nu förtiden räcker det inte att säga förlåt för att alla ska inbilla sig att det är bra även fast det inte är det. eller jo. det här inlägget var inte menat till det här.
men nu vet ni i alla fall att jag verkligen inte orkar bråka om en jävla bild. jag har den kortaste stubinen i världshistorien och det borde ni veta vid det här laget. Jag brusar upp, jag blir sur och skriver saker jag inte borde. men vem gör inte det? så förlåt.

dock är jag jävligt irriterad, och det kan jag inte rå för.