Jag är egentligen inte ledsen, jag är bara inte glad. Jag är egentligen ingenting, jag bara är. 
Jag vill bort här i från, men nu har jag inte tid att sita här och tycka synd om mig själv. Imorgon har jag prov, naturkunskaps prov. Och ja, Daniel är ju som han är. Oförutsägbar alltså.